Brödrostar, teknikens svarta får

Jag har skrivet om brödrostar förut, här om den gamla sortens brödrost och sedan varför man skall köpa en svensk brödrost.

Nu sedan en bra tid tillbaka är det samma problem med vår brödrost igen. Eller snarare det började några månader efter vi köpte den men det är man van vid. Vår senaste är svensk men undviker att sätta ut namnet här då alla märken av brödrostar är samma skräp.
Och det här fabrikatet vi har nu trycker inte så mycket på att deras brödrostar skall fungera utan att de designar ett gott liv.
Vilket om man skall vara ärlig inte är samma sak som att det skall fungera.
Och faktiskt det är trevligare att titta på en snygg produkt som inte fungerar än en ful produkt.

Om den fula produkten skulle fungera kan man stå ut med det. Men när det gäller brödrostar är det mer en hypotetisk diskussion.

Denna brödrost följde ungefär samma mönster som alla andra. Dvs den började med att rosta de första skivorna bra, men nästa omgång svartbrändes.
Sedan i nästa användningsomgång valde den en ny variant. Den rostade bara ena sidan på brödet  som den  svartbrände och struntade med andra ord att göra någonting alls åt den andra sidan.
En rätt så ovanlig variant, speciellt när den strax efter brände båda sidorna i samma rostningsfack.

Den här gången tänkte jag dock gå till botten med problemet så jag skruvade isär den för att se vad felet kunde vara. Visserligen protesterade Inga Lill och hade synpunkter på min tekniska förmåga att klara av det.
Men med tanke på den tekniska kompetensen hos dem som tillverkar brödrostar så verkar vi nog stå på samma nivå.

När jag lyckats demontera fanskapet slogs jag av hur många delar en brödrost består av. Värmeelement, fjädrar i plats och metall, kontaktdon eller vad det nu heter, sladdar, sockerbitar eller vad nu de där grejerna som sladdar går in i heter. Olika typer av plattor i skilda storlekar, dosor och massa annat skroms. Man fick nästan intrycket att de som tillverkat brödrosten besökt en sådan där återvinningsstation för tekniskt avfall och öst ner en grabbnäve som innanmäte.

Få isär var lätt, få ihop var lite värre. Dessutom kunde jag inte så där direkt hitta felkällan. Men å andra sidan brödrostar är förbrukningsdetaljer.

Och till brödrostfabrikanternas ära passar den här låten av Dolly bra. Ledtråden där är vad hennes kappa bestod av för typ av delar. Fast i hennes fall så fungerade det vilket det inte gör med brödrostar.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 svar på Brödrostar, teknikens svarta får

  1. OntiArmen skriver:

    Ja, joo…laga elektroniska prylar. För att ge omvärlden ett begrepp av din tekniska kunnighet (notera att jag inte skrev (o) framför ordet) kanske det skulle vara på sin plats att du berättade hur det gick till när undertecknad sista gången stack sina händer i en elektrisk pryl för att laga den…hemma hos er. 😀

  2. urban skriver:

    Nu skall vi se här. När man skall arbeta med el gäller följande saker:
    1) Man bryter strömmen till det föremål man skall arbeta med
    2) Man säkerställer att strömmen inte kan slås på under tiden man arbetar

    Du klarade av punkt 1 men glömda punkt 2.
    Det är rätt uppfattat eller hur?

  3. OntiArmen skriver:

    ääh, du vinner ju jämt!

  4. OntiArmen skriver:

    …eller, små barn och Urban skall man hålla långt ifrån kontakter.

  5. urban skriver:

    …och eftersom du då hade den kunskapen framstår det som en gåta att du inte tänkte på att säkerställa punkt 2 när du visste att jag fanns i samma rum.

Kommentarer inaktiverade.