Civilkurage kan man inte lagstifta om

Och så är det här med civilkurage på tapeten igen. Detta efter en händelse i USA.
Göran Hägglund hänvisar till en opinionsundersökning som visar att en majoritet vill ha någon form av civilkuragelag.
Att hänvisa till opinionsundersökningar tillhör väl den simplaste formen av populism. För skulle vi följa dem så skulle exempelvis alla pedofiler kastreras med en slö kniv.
På 70-talet gjordes en som gav resultatet att dödstraffet skulle återinföras också. Var visst efter att alldeles särskilt rått och brutalt mord.

Civilkurage är någon som uppstår när människor känner tillit till ett samhälle och har samhörighet med detsamma.
När vi nu har en poliskår i fritt fall med en uppklaringsprocent på exempelvis bostadsinbrott med 4,5% så är en stor del av den tilliten borta.
När de sedan inte kan stävja eller lagföra kriminella ungdomsgäng som bränner bilar och kastar sten på brandmän är det ytterligare ett tecken på att något inte fungerar.

Vi medborgare har ett gjort upp ett underförstått samhällskontrakt där vi avstår från att bruka våld och har lämnat över det till myndigheterna istället.
Ett samhällskontrakt som i princip nu har brutits.
Att i det läget försöka införa tvingande lagar om att ingripa visar på förfallet ytterligare.

Sedan visar betänkande att en sådan lag snarare skulle få effekten att färre människor skulle ingripa. Och det av rädslan att inte att kunna göra tillräckligt mycket samt risken för trakasserier av brottslingen i anslutning till en rättegång.

Övergrepp i rättssak är ett brott som ökade med 70% under åren 1999 till 2006 enligt Brå.
Straffen sägs vara upptill åtta års fängelse men i praktiken döms de i allmänhet till struntstraff.
Så t.o.m. där brister intresset från rättsvårdande myndigheter att försöka uppmuntra folk till att ingripa på något sätt.

Att KD driver linjen om civilkuragelag är inte så förvånande, ett parti som har en kristen bas har en liten annan mer sagoaktig syn på tillvaron.

Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.