Silvia är nog den person, som utfört det tyngsta arbetet inom den Bernatottska familjen under ett antal årtionden. Som inköpt avelssto åtog hon sig att leverera tronföljare till den svenska monarkin. Hon fick rundlig ersättning för sitt uppdrag. Hennes vardag utsmyckades med glamorösa tillställningar. Hennes vackra leende omskrevs i pressen. Fotografier världen över publicerades. Alltid glad och med glittrande ögon.
Tre tronföljare levererades i ganska snabb takt. Söta familjefoton kunde skådas i svenska media såväl som i utländska. Tronföljden var därmed räddad och föräldrarna kunde andas ut. Plikten framför allt. För Sverige i tiden. Avelsstoets position var räddad. Hennes friska blod utifrån gjorde att hon slapp äta havre från tornister. Utan problem kunde hon fortsätta att glänsa i olika publika sammanhang.
Hingsten, som hade befruktat avelsstoet, gladde sig självfallet också åt sin avkomma. Men han ansåg att han hade gjort sin plikt. Vid brunsttiden tyckte hingsten att det var lite mer spännande att träffa andra ston. Han kittlades av äventyret. Och titta där! Hela Stockholm vimlade av nya oupptäckta ston. Hingsten kunde inte motstå frestelsen. Han njöt i fulla drag av att andas in nya dofter i blåbärsskogen.
Inga Lill
…
Läs även andra bloggares åsikter om silvia, drottning silvia, kungen, kungahuset, avelssto, avel, monarkin
…
…