Vettigt beslut

är min första reaktion på fallet med den kristna egyptiska mannen som inte vill ha ett muslimskt biträde som jurist och fick rätt.

Han anförde som skäl att han var förföljd av muslimer i sitt hemland. Där kan man ha en viss förståelse att det kan verka lite stötande att företrädas av en representant för de man anser förfölja en.

Men sedan började jag tänka efter lite. Om vi nu tittar på det ur lite olika perspektiv blir det ett märkligt scenario.
En muslim kanske ha synpunkter på att företrädas av ett judiskt biträde. En judisk person kanske inte alls vill företrädas av en kristen.
En hindu kan ha synpunkter på att företrädas av en sik.
Kristna biträden kan alla med andra religioner vägra.
Drar vi det här vidare kan vi få en situation att man kräver att företrädas av en person med samma religion.
Drar vi det sedan ett steg till är synen på män och kvinnor annorlunda hos folk.
Skall vi anpassa oss efter det också?

Det bästa vore i det här perspektivet att arbeta för ett helt sekulärt samhälle, där religiösa symboler inte skall tillåtas i tjänster som tillhör den sektor som kan hänföras till offentlig.
Religion är en sak mellan den enskilda individen och den gud som passar.

Ingenting som kan manifesteras via slöja, kipa, turban synligt kors eller hur man nu vill spöka ut sig borde tillåtas i verksamhet som är finansierad via stat eller kommun.

Andra har bestämda uppfattningar om fallet som Norah4 och Rättsväsendet

Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

11 svar på Vettigt beslut

  1. Nias skriver:

    Förvisso har du en poäng men jag tycker att detta mer verkar handlar om att mannen helt enkelt inte känner förtroende för kvinnan. Är det då rätt att tvinga honom att ha kvar henne när andra finns att tillgå? Sak samma som en våldtagen kvinna kanske föredrar att ha en annan kvinna som målsägandebiträde i en rättegång. Det skulle knappast någon ifrågasätta.

    Ingen skulle väl komma på tanken att under brinnande krig i forna Jugoslavien sätta ett serbiskt biträde till Bosniska flyktingar.

  2. urban skriver:

    @Nias. Frågan är om det är en förtroendefråga i största allmänhet eller en fråga om religion. Medias rapportering om fall kan vara lite ofullständig ibland.
    Nu är väl byte av advokat/biträde förekommande i andra fall också men när det gäller den här typen av frågor vet jag inte hur reglarna är satta.

    Men fel är det att de som kan anses företräda det offentliga samhället kan uppträda med religiösa symboler under sin yrkesutövning.

  3. Eftersom svensk grundlag, regeringsformen 1 kap 2§ har som utgångspunkt att Alla är lika värda, så gäller samma sak för den kristne i den aktuella situationen som för alla andra rättsärende, om partiskhet eller jäv ens kan misstänkas så SKALL ombud bytas. Den svenska lagstiftningen bygger på att den som är part i ett mål skall kunna ha obetingat förtroende för den som skall föra dess talan, tolka är också att föra en annan persons talan.

    I det aktuella fallet kan däremot diskriminering antas ha förelegat i tidigare instanser då mannen inte fått gehör för att han inte kan ha förtroende för någon som tillhör den religion som gjort att han sökt sig till Sverige och begärt asyl.

  4. urban skriver:

    @Inger. Jo och här har vi ett grundfel. Vi tillåter personer som representerar det offentliga samhället att bära symboler med en religiös innebörd.
    Det hade varit lika illa om hon istället för slöja hade haft ett kristet kors synligt. I tolkningen religionsfrihet lägger jag in frihet från religion och det oavsett vilken religion det handlar om.

    Får väl hänvisa till min senare och mycket korta post i bloggen http://www.gester.se/politik/mentalt-osakra-manniskor-ar-religiosa/

  5. C J Petersson skriver:

    Jo, Migrationsöverdomstolen har fattat ett vettigt beslut. Ett ombud i en rättsprocess företräder ju inte det offentliga samhället utan tvärtom sin klient. Ombudet ska vara partisk och företräda klientens intressen. Det är det som är själva poängen.

    Detta handlar inte om religiösa symboler, och jag förstår heller inte vad på vad sätt din idé om ”ett helt sekulärt samhälle” skulle föra till något gott här. Om vi godtar religion och religiös förföljelse som asylskäl är givetvis den asylsökandes religion i hög grad relevant. Religionen handlar här inte om ett privat ”förhållande mellan individen och den gud som passar” utan om ett uttryck för tillhörighet till en grupp i samhället.

  6. urban skriver:

    @CJ Petersson. Ett offentligt ombud ersätts av det offentliga samhället. I den bemärkelsen är det ett offentligt uppdrag. Förvisso som representant för en klient men det fråntar inte det sakförhållandet att det är det offentliga som svarar för att individens rättigheter skall försvaras.

    Vi kan godta religion och religiös förföljelse som asylskäl, och bör också göra det.
    Men det är precis därför som det är av största vikt att vårt bemötande av dessa människor sker på en sekulär grund.
    I det här fallet har det inte skett.

    Hur religion uppfattas som förhållningssätt av de religiösa är en sak. En helt annan sak är hur ett modernt samhälle skall hantera det.
    Och där skall samhället hantera det på ett sekulärt sätt, precis som jag skrivit. Inga religiösa symboler i verksamhet som kan betraktas som offentlig.

    Sedan kanske jag inte delar fullt ut att din syn på religion är ett uttryck för gruppsamhörighet alltid. Men det framgår här http://www.gester.se/politik/mentalt-osakra-manniskor-ar-religiosa/

  7. OntiArmen skriver:

    Du fortsätter fundera, skriver du, och säger att vid andra funderingen verkar det inte gått rätt till. Nå, då får du ta tredje funderingen till då, ty jag som aktiv motståndare till ALL religiös verksamhet skulle inte vilja bli företrädd av någon som helst troende, oavsett religion. I världen, som jag ser det, har troende och religion skapat misär, lidande och ondska. Skulle jag låta en sådan sitta i mitt bås? Nix. Men å andra sidan, har den kristne mannen fattat sitt beslut om att vara just troende, då får han ju ta konsekvenserna av sitt beslut. Så visst, jag ger dig ett halvt rätt Urban, men försök inte skicka vare sig muslim eller kristen som mitt ombud! 😀

  8. C J Petersson skriver:

    Urban: Tack för svaret.

    Om man accepterar den syn på religiösa människor som uttrycks i rubriken på det inlägg du länkar till kommer man ofrånkomligen till slutsatsen att befolkningsmajoriteten i en betydande del av världens länder är mentalt osäkra och att det finns samhällen där det till och med är lag på att vara det.

  9. Nias skriver:

    Håller helt med. Detta fallet visar ju om något att det är olämpligt med religiösa kläder och tecken när man arbetar för samhället.

    Jag kan inte förstå att det inte är ok att byta ombud för den här mannen utan att det skall anses vara diskriminerande. Det är dessutom väldigt dålig stil av kvinnan att hon inte kan acceptera att hon i detta fallet borde släppa klienten och låta honom vara i fred. Säger något om henne agenda också. Tydligen vill hon verkligen företräd kristna som blivit förföljda av muslimer och man undrar varför det är så viktigt.

    Hon borde ha valt sin strid bättre tycker jag!

    Instämmer med OntiArmen också. Jag vill inte ha något kristet ombud om jag skulle hamna i någon rättsinstans. Har 0 förtroende för kristna.

  10. Politiskt inkorrekt skriver:

    Religion gäller frågan. Inget annat.
    Urban aka gester

  11. urban skriver:

    @CJ Peterson. Det är en tolkning av det. Människor som känner trygghet i sig själva och står på en fast grund i livet har inte behov av att få vägledning från andra diffusa föreställningar. En vägledning som präglar deras ställningstagande i alla frågor. En vägledning som de får av de länder du pratar om som påbjuder religion som lag.

    Religionen erbjuder enkla lösningar på allting i livet. Lösningar som gör att du inte behöver tänka själv eller reflektera över något. Religionen erbjuder en färdig livsmanual. Religion är snabbmat för själen.
    Så ja, min svärmor har rätt.

Kommentarer inaktiverade.