Maktlöshet

Vår Emma fick i fredags sitt första epileptiskt anfall.
Maktlösheten man känner när en livskamrat som följt med Inga Lill och mig i över 16 år är svår att beskriva. Man vill så gärna hjälpa, lindra, ja göra något.
Men man kan bara med tårar i ögonen följa med hennes kamp.
Nu den här gången gick det till slut bra även om hon inte riktigt verkar ha återhämtat sig helt.

Tack för övrigt Djursjukhuset i Malmö för råden över telefon.

—

Läs även andra bloggares åsikter om Djursjukhus, Emma, hund, livskamrat, epilepsi