I sommartider när man ser barnen leka kommer en del minnen över de sporter man själv sysslade med som yngre.
Idrottstimmarna i skolan kan vi på något sätt glömma. Tillhörde väl kanske inte den mest atletiska typen som blev vald först till lagidrotterna om man säger så.
Brännboll var en liten pina när man fick använda tjejslagträet för att få iväg bollen på sista slaget.
Ja tjejslagträet är det där platta slagträet. Och ingen kille tyckte om att använda det. Fast vi som inte träffade med det runda slagträet fick bita i det sura äpplet och använda tjejslagträet för sista slaget. Ett slag som i många fall dessutom resulterade i en lyra. Man sprang ut i alla fall för att man skulle bli bränd och slippa resten av eländet.
För springa det gick bra, 100 meter på 11,9 får väl betraktas som rätt så bra.
Fast det inträffade först ett antal år efter de där jäkla brännbollsmatcherna.
Och då var intresset mer att hänga över ett biljardbord. Med en öl vid sidan om.
Lite reflektioner bara om sport och sporthysteri. Det är visst något nytt jippo på gång för sportfånar snart.
—
Läs även andra bloggares åsikter om sport, brännboll, tjejslagträ,