Liten förståelse för utsatthet

Blir lite förbluffad när jag ser den oresonliga tonen hos många som kommenterar den förälder som anmälde den s.k. fruktstunden i en skola.
Kommentarer som att de skulle ha tänkt på det före de skaffade barn och annat i samma stil.
Förutom det att skolan skall vara kostnadsfri så ser familjers ekonomiska situation olika ut.
Om man lever på gränsen ekonomiskt och till och med går back varje månad är det ingen struntsak att förse sina barn med frukt till skolan varje dag.

Låt mig ta ett exempel. Det ligger så långt tillbaka i tiden som då landet styrdes av Tage Erlander.

I ett välmående medelklassområde där villor var dominerande fanns en skola med en klass på 23 elever.
En dag kom några föräldrar på att överflödet av frukt som de hade i sina trädgårdar kunde delas ut till alla barnen i klassen. Eftersom antalet barn stämde rätt så väl överens med skoldagarna på en månad kom föräldrarna fram till att de delade upp månaden mellan sig.
En dag per familj när frukt skulle delas ut till alla elever i klassen. Och ett schema sattes upp vilket barn som skulle ta med sig frukt vilken dag.

I teorin en alldeles förträfflig lösning vid första påseendet, om det nu inte hade varit så att tre av familjerna bodde i hyreslägenhet. Vilket innebar att de skulle få köpa frukt till alla barnen.
Ekonomin vid det tillfället vara inte den bästa hos en av familjerna. Så även något så banalt som att köpa 23 äpplen varje månad skulle innebära problem.

Dagen utdelningen skulle börja gick pojken från familjen som inte hade råd till skolan med en klump i magen.
Lärarinnan ropade upp den eleven som stod först på schemat för utdelning. Lisa, som vi kallar eleven för, gick fram med en välfylld kasse med äpplen och började gå runt i klassen och lade ett äpple på varje skolbänk. När hon kom till pojken mumlade han att ha inte gillade äpplen. Skammen han kände att ta emot något som han själv inte kunde bidra med fick honom att avstå från att ta emot äpplet. Så han satt där med en klump i magen och såg de andra äta.

Dagen därpå upprepades samma visa, pojken avstod från frukten och kände klumpen i magen och skammen växa.
Efter några dagar undrade lärarinnan om han inte åt frukt överhuvudtaget och upplyste om att frukt var nyttigt.
Hon förstod inte då varför pojken började gråta.

Efter några samtal mellan föräldrarna och lärarinnan upphörde schemat.

Andra: SebastianKaelaBritta

Det här inlägget postades i På spaning efter den tid som flytt. Bokmärk permalänken.

1 svar på Liten förståelse för utsatthet

Kommentarer inaktiverade.