Surströmming

Sakta, sakta sänker jag ner den värdefulla burk jag håller i min hand. Under vattenytan i min diskho. Jag fattar konservöppnaren med min högra hand och skrider till verket.

Jag slutar mina ögon, drar ett djupt andetag, njuter av aromen och känner hungern slita i min kropp.
Allt är perfekt. Kära svärmor Berit är på besök för att avnjuta vår årliga gourmetmåltid. Det spröda tunnbrödet står på bordet, tillika lagom varm västerbottensost och Bregott. Öl- och snapsglas likaså. En stor skål med finhackad lök är på plats såväl som en sur make vid namn Urban. Han skrynklar ihop sitt ansikte och är dessutom så ofin att han påstår att hans hustrus och mors delikatessmåltid luktar apa.

Nåväl, Urban får väl sitta och pilla sina räkor då eftersom han inte inser att den silverglänsande, apitretande surströmmingen är en gudagåva, en oöverträffbar delikatesss.
– Men skålen är unison –

Inga Lill

—

Andra om surströmming | Jonas | Det här är… | Berndts blogg |

—

Andra bloggar om: surströmming