Brandvarnare, resursslösare av stora mått

Köpte en brandvarnare för att sätta upp i vårt kök. Inte så där nära spisen som i förra huset för den jäkeln löste ut titt som tätt. Så den här skulle jag sätta en bit ifrån spisen.
Men vilken förpackning. Först krävdes en sax att få upp förpackningen och då vällde det ut delar. Alla snyggt förpackade i plast.

Allt var inpackat i hårdplats som grund. Det var för att få upp den förpackningen det krävdes sax. Sedan var de två skruvarna inklusive pluggar, i plats, prydligt förpackad med plast.
När man öppnade brandvarnaren fanns ett batteri, även det förpackat i plast.
Lite papper var inkapslat i plasten samt ett löst papper. Innehåller väl antagligen någon form av instruktioner för brandvarnaren.
Men instruktioner är bara till för fruntimmer. Vi män fungerar enligt den manliga logik som Drottningen tar upp.
Dvs vi provar först, sedan misslyckas vi, sedan provar vi igen och misslyckas. Sedan på det igen. Förr eller senare lyckas vi, eller så reklamerar vi skiten som trasig. Fast då brukar vi skicka våra fruar för att göra det.
Att vi inte läser bruksanvisningar beror på att de är med största sannolikhet är skrivna av andra män. Och då vet vi män att en sådan bruksanvisning inte går att lita på, utan den finns där bara för att den måste finnas där. Inte för att den skall ge någon hjälp.

Brandvarnaren isig består också den av plast. Ett faktum som Räddningsverket helt verkar glömma bort då när de råder folk att skaffa brandvarnare enligt en del bestämmelser och rekommendationer.
Med tanke på att det enligt SCB fanns runt 4,4 miljoner hushåll i landet 2006, så blir det en himla massa plast som går åt om alla hushåll skall en eller flera brandvarnare.

Med andra ord strunta i att installera brandvarnare för miljöns skull.

Läs även andra bloggares åsikter om

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Brandvarnare, resursslösare av stora mått

Kommentarer inaktiverade.