Det är det fina med EU, vi har de länder som sköter sin ekonomi på ett sätt som skulle få Robert Mugabe att bli grön av avundsjuka. Detta eftersom resten av EU-kollektivet så gärna håller vanskötta länder under armarna. Bara de är med i EU.

Och det står fler på kö att komma in i EU, alla naturligtvis misskötta ekonomier som bara väntar på att vi andra skall ösa pengar över dem.

EU börjar likna ett enda projekt för U-hjälp. Men vad bryr sig byråkraterna inom EU om det eller de folkvalda som sitter där. De får sin lön i alla fall av oss skattebetalarna oavsett hur många fler U-hjälpsländer EU tar in.

Med andra ord fett ovanför magrutorna är att föredra av flera olika anledningar. Om nu någon undrar varför detta ämne kommer upp så var det med anledning av en diskussion som Inga Lill och jag hade om jag skulle arbeta med bara överkropp när det är varmt ute i trädgården eller inte.
Eftersom våren ser ut att vara i antågande så behöver man planera lite för framtiden.
Vem som tyckte vad finns ingen anledning att gå in på.

De vill med andra ord köpa smör av mig. Och det är inte lite smör heller. En 20-fots container rymmer 11 pallar. Och i vikt lär det bli runt 8 ton smör. Lite beroende på hur mycket man lastar per pall.
Ett som jag tycker först lite märkligt spammail. Sälja smör till Jemen är väl kanske inte den affärsidé som lär lura speciellt många.
Men så tittar jag på avsändaren och ser att företaget faktiskt finns och namnet stämmer. Jag hittar t.o.m en bild på avsändaren av mailet på deras hemsida som finns här.

Sedan börjar det klarna han har antagligen hittat vår lilla sida om smör och därför utgått ifrån att jag är någon form av smörgrossist.

Eftersom jag är öppen för nya idéer så funderar jag på om man kanske skulle ge sig in i smörbranschen.
Och eftersom en bekant till mig säljer kryddor på nätet så kunde jag kanske importera en del från Jemen så containern inte behöver gå tom tillbaka till Sverige.
Har jag klarat av att skicka böcker till en bokköpare i Säffle skall väl några ton smör till Jemen inte vara några problem att ordna.

…
Läs även andra bloggares åsikter om smör, jemen,

Något eget domännamn fanns inte i början så jag slängde upp en gratissida på tripod. Där började jag lägga in de böcker vi hade till försäljning. I jätteprojekt visade det sig, antalet volymer låg väl runt 5.000-6.000 på den tiden. Sedermera hamnade vi runt 10.000 böcker i butiken men det är en senare historia.

Ett litet problem uppstod när jag skulle lägga ut dem och det var hur sidorna skulle göras. Så det blev till att göra det på det hårda sättet. Med andra ord handkoda html i anteckningar.
Och med då rätt så begränsade kunskaper i kodning satt jag med boken, Internet HTML-boken som vägledning.
Ett mödosamt arbete, det var inte alltför roligt att sitta och koda in böcker som hette något som: Östen Österbring – Öster om den östra sjön i Östergötland –
Och det kändes som att alla böcker som skulle in hade å-ä eller ö någonstans i titeln eller i författarnamnet.

Lite längre fram kom jag på att man kunde använda sig av Word för att skapa en html-sida.
Visserligen genererades en hel del skräpkod när man konvertera ett Word-dokument till html. Men det orsakade inga större problem.

Problemen dök däremot upp rätt så snabbt. Eftersom konkurrensen var mycket begränsad på nätet vid den tiden så placerade sig webbplatsen mycket högt upp på både författarnamn och boktitlar när man sökte i Altavista som gällde då till stor del som sökmotor.
Med andra ord folk började köpa böckerna som fanns upplagda där. Då blev man tvingad till att köpa en kartong, packa ned böckerna och springa i väg till posten för att skicka iväg allt.
Och eftersom folk hade den dåliga smaken att köpa olika stora böcker och olika många räckte det inte med en storlek på kartongen.

Dessutom så behövda jag ta bort den mödosamt inkodade boken från hemsidan när den var såld. Och det stannade inte där, vi sålde ju böckerna via butiken också. Så inte nog med att de köpte på nätet de kom in i butiken och köpte böcker där med.
Så jag fick märka varje bok som låg utlagd på nätet med en liten kod och för varje bok jag sålde i butiken fick jag notera vilken det var som såldes så jag kunde ta bort dem från hemsidan.
Jag brukade ibland muttra lite att den här boken inte var bra till en kund när det fanns många å-ä-ö i titeln. Men inte hjälpte det, kunden köpte den i alla fall. Och om kunden i butiken avstod att köpa så visst tusan kom det en beställning på nätet i alla fall.

Med andra ord e-handel var inte så där intressant för oss insåg jag, så vi slutade med det. Men här kom nästa problem. Hemsidan på tripod. Jag hittade inte koderna så jag kunde stänga ned den. Att klicka på Glömt kod och få ett mail med nya koder fungerade inte heller. Jag fyllde nogsamt i vilken e-post-adress som jag hade använt när jag registrerade mig på tripod och klickade på skicka. Nästan omedelbart kom jag på att den e-postadressen inte fanns kvar längre.
Så nu ligger den där jäkla sidan och skvalpar ute på nätet. 11 år efter det vi slutade sälja böcker på nätet. Och folk hittar till den fortfarande. Förra veckan så ringde en kund och ville köpa en bok som han hade hittat på sidan.