Gester…med ord

Via Mickey såg jag om en smart kupp på Helsingborgs lasarett. Där en falsk sjuksköterska lyckades komma över narkotikaklassade preparat genom att uppge att hon skulle vara vikarie. Det får mig att tänka på en händelse för många år sedan då jag bodde i Västerås.

Då på den tiden var enarmade banditer tillåtna lite överallt. Banditer som matades med enkronor. På det större varuhuset Sigma i Västerås fanns en stor sedelväxlare där man kunde växla 10-kronors sedlar till enkronor.
Storleken på sedelväxlaren var ungefär som en större byrå och vägde naturligtvis därefter.

En vacker dag fanns en lapp på den där det stod – Trasig -. Inte alltför ovanligt tyckte personalen och några efterforskningar vem som satt dit lappen gjordes inte, för det kunde ju ha varit någon ur förmiddagsskiftet.

Sedan på eftermiddagen kom det upp två stycken män i overaller, som pulade lite med maskinen för att laga den. Men de konstaterade att de tyvärr behövde ta med den till verkstaden för att laga den.
Och eftersom sedelväxlaren stod en våning upp så undrade de om några i personalen kunde hjälpa till att bära ned för trappen då den som sagt var vägde en del.
Personalen hjälpte bredvilligt till att få ned den för trappen och in i en väntande skåpbil.

Sedelväxlaren är fortfarande försvunnen.

Jag hittade webbplatsen Den bruna maten, en sida som uppenbarligen drivs av några kulinariska självplågare som har missionen att laga och äta sig igenom de olika matrecept som fanns på 70-talet.

En uppgift som man inte avundas dem när man ser maträtter som leverpanna tillagas och ätas, eller i alla fall försöka ätas.
Lever som tillhör en av mina absolut mest avskyvärda rätter. Den mest avskyvärda är nog den som jag kallar för romstanning/romlåda.
Den bruna maten har än så länge inte hunnit laga den rätten. Men det var förstås en 60-tals rätt som titta som tätt dök upp i skolmatsalen. Men stor sannolikhet för att den nog är det billigaste som går att tillaga under skenet av det skall vara tjänlig föda för barn.

För egen del har jag dock diffusa minnen av maten på 70-talet.
Räkcocktail och plankstek dök väl upp under den tidsperioden. Där den förstnämnda var standardförrätt till alla tillfällen när man ville ha en liten finare inramning på en måltid hemma eller ute på krogen.
Gemensamt för många av maträtterna då var nog att det där med kryddor inte riktigt trängt igenom, om man bortser fram salt och peppar.
Så där kan man säga att det är bättre nu än förr. Fast det tillhör undantaget att det är åt det hållet.

Men musiken finns kvar. Tyvärr gick det inte att bädda in klippet i det här inlägget. Men länken är http://www.youtube.com/watch?v=QtxlCsVKkvY&feature=related
Och vi pratar naturligtvis om gruppen Boney M. Vars manliga frontfigur Farrell dog idag.
Nu kan man kanske ha en del synpunkter på musiken så här 30 år efteråt men eftersom jag faktiskt dansade till den då. Så känns det lägligt att ägna en liten tanke på det förflutna.

Sedan är min musiksmak enligt en del lite märklig har jag förstått. Jag tycker faktiskt om de här låtarna också.

…
Läs även andra bloggares åsikter om Boney M, Farrel, Daddy Cool

Att förstöra eller bränna böcker är för oss om drivit ett antikvariat en handling som inte känns bra.
När vi köpte in böcker i större partier fick man ofta en del upplagor som var på gränsen till förgängelse och som man blev tvingad att kasta. I allmänhet vållade det inga betänkligheter om det rörde sig om massproducerade bokklubbsböcker.

Lite svårare kändes det dock när det gällde äldre biblar. Inte så gamla att de hade ett antikvariatiskt värde utan de andra. De kom in i massviss och gav upphov till samma problem varje gång. Visserligen är vi inte religiösa men en viss respekt har man för andra människors tro.

Dessutom så fanns det anteckningar i en del biblar, antingen på försättsbladet eller i slutet. Där kunde det med spretig stil stå vem som ägde bibeln och ibland även när nära och kära hade fötts och avlidet. En liten släkthistoria på ett sätt kan man säga.
I del fall vi kunde så försökte vi spåra vem som ägde bibeln och lämna tillbaka den. När vi lyckades så var de flesta lite förlägna och skamsna att de hade gjort sig av med något som beskrev deras släkts historia.
I de fall det inte lyckades att hitta ägaren så donerade vi biblarna till Komvux här i Sjöbo för att används i religionskunskap.
Vilket läraren tacksamt tog emot. Fast de tog stopp där med, de kunde inte svälja hur många klassuppsättningar av biblar som helst.
Och då återstod att kasta dem. Inte välvilligt vi hade inget val.

Så att ge sig till att bränna Koranen som en som kallar sig kristen och dessutom pastor tänker göra är en handling vars enda syfte är att skaffa sig uppmärksamhet på andras vrede.
Och ett tämligen fåfängt försök att döda ordet.

Man kan förvisso ha synpunkter på att reaktionen hos en del muslim kommer bli stark. Samtidigt är det lite paradoxalt att ordstävet – På det bål böcker brinner kommer snart människor förtäras – kommer i fel ordning.
Människor förtärs redan i Afghanistan och på andra platser som en följd av USAs krigföring.

Så på ett sätt är det kanske logiskt att även böcker bränns nu.

…

Via Jinge

AB – SVD – DN – Dagen -