Gester…med ord

Flaggregler var något som fanns förr i tiden. Förr fick inte flaggan vara uppe efter mörkrets inbrott. Det var om jag inte kommer ihåg fel t.o.m. böter på att ha den svenska flaggan uppe under natten.
Att jag kommer på det här var för att jag råkade städa lite i verktygsförrådet och hittade snöskyffeln. Hemsk tanke om man tänker tillbaka på den gånga vintern.
Och då drar jag mig till minnes den där förbannade trapphelvetet på Karlberg som jag blev tvingad att skotta under lumpen.

På bilden där i länken så ser man en flagga på toppen av slottet. Tror att ni läsare kan räkna ut vem det var som skulle hissa och hala tygstycket.
Och flagghissning på krigshögskolan Carlberg, där kan man prata om flaggregler.
Där gällde det att göra i rätt minut och ceremonin omkring det hela var lite omständlig.
Så det var inget större nöje att stå där uppe på den rangliga plattformen när det blåste halv storm och dra upp eländet i exakt rätt tid.
Men mer om det senare.

Verkar vara framtidens melodi när det gäller bingo. För de där riktiga verkar inte klara sig så bra.
Att jag kallar de riktiga är att mitt yrkesliv för länge sedan i princip inleddes just med att jag arbetade på en bingohall. Närmare bestämt en i Västerås, den ingick i Riksbingo som vara en av Sveriges snabbaste växande bingokedjor då på den tiden.
Numera är riksbingo ett begrepp inom bingo inte en koncern som det var då.

Hallen i Västerås där jag arbetade var på helgkvällarna också diskotek under namnet Bankiren.
Det var en intressant arbetsplats för mig som var i 18-års åldern. Nästan bara unga tjejer som arbetskamrater, vilket vid första tanken verkade hur bra som helst. Fast snart togs jag ur den villfarelsen, samtalen de hade i lunchrummet vara inte riktigt i mitt intresseområde. Smink och kläder, för de som var gravida gällde barnkläder som jag kan komma ihåg nu handlade nästan all konversation om. Men visst jag fick till det med en av dem lite senare så helt misslyckat var det inte.
Dessutom så fick jag stifta bekantskap hur det känns att bli hotad med kniv av en svartsjuk kille. En upplevelse man gott kunde vara utan.

Paradoxalt nog så gällde det inte tjejen jag var ihop med utan en annan arbetskollega jag inte hade haft något alls med att göra. Utan hennes kille fick för sig att hon hade varit otrogen och ville veta med vem. När han fick ur henne namnet så trodde han inte på det för han visste inte vem det var. Så till slut drog hon till med mitt namn och mig visste han vem det var så det godtog han. Nåväl hon bad om ursäkt senare och det blev bara en rispa på mig.

Vi provade en gång att se hur länge vi kunde ha öppet och låta kunderna spela bingo. Normalt öppnade vi runt 10 på dagen och stängde klockan 20, om jag inte kommer ihåg fel.
Så en dag fortsatte vi förbi det klockslaget för att se hur länge folk skulle sitta kvar.
Runt klockan 2 på natten tog det slut. Kunder fanns det kvar i lokalen men vi i personalen orkade inte längre.
Det är lite ansträngande för rösten att ropa upp nummer flera timmar i sträck även om vi turades om en del så åkte jag på det mest. Vet inte om det har att göra med röstläget som vi män nog enklare kan sänka för att inte tappa rösten.
Fast efter 16 timmar blir man rätt så led på: Bertil 14, etta fyra, Ivar 23 tvåa trea, Oskar 74, sjua fyra och det är bingo på rad 2 – det stämmer vi fortsätter på rad 3 med Bertil 1, enkel etta…

Man gjorde dock en del intressanta reflektioner på vilka det var som satt och spelade. Men det tar vi vid ett annat tillfälle.
Numera verkar det visst vara bingo på nätet eller andra spel, tävlingar som gäller online.
Om det är synd eller inte kan jag inte svara på utan det är väl bara att acceptera utvecklingen.

Sjörövar-Jenny eller Seeräuber Jenny som det skall vara på originalspråket är en klassisk melodi från Tolvskillingsoperan. Den ursprungliga version med Lotte Lenya är klart njutbar. Visserligen kan framförandet låta lite märkligt för den som är van med mer nutida musik. Men sångfrasen som börjar med – und ein schiff mit acht segeln – skickar nästan kalla kårar längs ryggen.

Skolkandet har ökat en del enligt CSN. Av gymnasieeleverna skolkade tydligen 3,9 procent förra läsåret. Tidigare år var det 3,6 respektive 3,2.
Nu framgår det inte hur trenden ser ut i ett längre perspektiv.
Och utan att veta det kan man knappast dra några slutsatser alls om orsaker.

Siffrorna i sig verkar inte vara speciellt höga, även om allt skolk är ett bekymmer. En tänkbar förklaring kan vara problem med att skaffa en vettig sysselsättning och man därför väljer gymnasiet i brist på annat.
Motivationen blir därefter också.
Att skapa någon form av lärlingssystem vore ett bra sätt att motverka det hela.

För egen del så var min närvaro på gymnasiet något begränsad om man säger så. Det fanns så mycket annat att göra än att gå i skolan.
Då på den tiden vara jag mycket politiskt aktiv vilket kunde ge en del lite lustiga effekter.
Det var en hel del politisk information och debatter där de olika partierna var inbjudna, ibland ned på klassrumsnivå.
Det var en liten märklig känsla att informera om politik i samma skola som jag själv gick i men skolkade ifrån i stort sätt alla lektioner.
Det gällde att hålla sig undan när man såg sina lärare, vilket inte fungerade så bra när man var inbjuden att prata inför sina egna klasskamrater.

Fast på den tiden var det inga större problem att få arbete. När jag till slut bestämde mig att hoppa av helt från skolan gick jag till arbetsförmedlingen.
De undrade de vad jag gjorde där, eftersom jag ville arbeta var det bara att jag gick ut och skaffade mig ett arbete istället.
Vilket inte var några problem att få.