Gester…med ord

Ser ut som försöken av Juholts motståndare inom S att avsätta honom misslyckades. Att det var ett försök kan man knappast tvivla på med alla turer omkring hans affärer. Dessutom gick en del ut mycket snabbt och krävde hans avgång.
Effekten lär bli en utrensning i leden bland dem som försökte få bort honom. Inte så mycket att säga om det, misslyckas man med en kupp kommer straffet efteråt.
Påminner om när jag själv i sena tonåren försökte mig på samma sak och fick ta konsekvenserna.

Jag var verksam i ett politiskt parti och hade varit det sedan 14-års ålder. Från början var aktiviteten begränsad med ett fåtal medlemmar. Men vid min sorti var vi uppe i hundratalet medlemmar.
Jag hade suttit i styrelsen och även i distriktsstyrelsen för föreningen. När det var dags för årsmöte ville valberedning föreslå mig till vice ordförande.
Valberednings ordförande motiverade det med att, även om jag var en mycket skicklig och kunnig debattör som bl.a. var ute och informerade på skolor så kunde jag vara lite för temperamentsfull ibland så det var bättre att jag under ett år gick bredvid ordföranden för att slipa av en del.
Han visste inte hur rätt han hade i det.

Vice ordförande nöjde jag mig inte med, utan det var ordförandeposten jag siktade mot. Så när årsmötet kom så försökte jag och några vänner göra en kupp mot valberedningen så när de presenterade sitt förslag så ställde jag upp som kandidat till ordförandeposten. Tvärtemot deras förslag till ordförande.
En rätt så tidskrävande omröstning tog vid, var vid tillfället runt 200 medlemmar där och vi hade begärt sluten votering.

När rösterna till slut räknades insåg jag att de 48% av rösterna jag fått inte riktigt slår 52% för valberedningens förslag.
Så det blev min sorti ur det politiska livet.

Vilket parti det gällde är kanske av mindre betydelse då åsikter förändras över tid, men Gösta ledde det partiet då.

Blir lite förbluffad när jag ser den oresonliga tonen hos många som kommenterar den förälder som anmälde den s.k. fruktstunden i en skola.
Kommentarer som att de skulle ha tänkt på det före de skaffade barn och annat i samma stil.
Förutom det att skolan skall vara kostnadsfri så ser familjers ekonomiska situation olika ut.
Om man lever på gränsen ekonomiskt och till och med går back varje månad är det ingen struntsak att förse sina barn med frukt till skolan varje dag.

Låt mig ta ett exempel. Det ligger så långt tillbaka i tiden som då landet styrdes av Tage Erlander.

I ett välmående medelklassområde där villor var dominerande fanns en skola med en klass på 23 elever.
En dag kom några föräldrar på att överflödet av frukt som de hade i sina trädgårdar kunde delas ut till alla barnen i klassen. Eftersom antalet barn stämde rätt så väl överens med skoldagarna på en månad kom föräldrarna fram till att de delade upp månaden mellan sig.
En dag per familj när frukt skulle delas ut till alla elever i klassen. Och ett schema sattes upp vilket barn som skulle ta med sig frukt vilken dag.

I teorin en alldeles förträfflig lösning vid första påseendet, om det nu inte hade varit så att tre av familjerna bodde i hyreslägenhet. Vilket innebar att de skulle få köpa frukt till alla barnen.
Ekonomin vid det tillfället vara inte den bästa hos en av familjerna. Så även något så banalt som att köpa 23 äpplen varje månad skulle innebära problem.

Dagen utdelningen skulle börja gick pojken från familjen som inte hade råd till skolan med en klump i magen.
Lärarinnan ropade upp den eleven som stod först på schemat för utdelning. Lisa, som vi kallar eleven för, gick fram med en välfylld kasse med äpplen och började gå runt i klassen och lade ett äpple på varje skolbänk. När hon kom till pojken mumlade han att ha inte gillade äpplen. Skammen han kände att ta emot något som han själv inte kunde bidra med fick honom att avstå från att ta emot äpplet. Så han satt där med en klump i magen och såg de andra äta.

Dagen därpå upprepades samma visa, pojken avstod från frukten och kände klumpen i magen och skammen växa.
Efter några dagar undrade lärarinnan om han inte åt frukt överhuvudtaget och upplyste om att frukt var nyttigt.
Hon förstod inte då varför pojken började gråta.

Efter några samtal mellan föräldrarna och lärarinnan upphörde schemat.
—
Andra: Sebastian – Kaela – Britta -

Det här med e-handel blir tydligen mer och mer populärt. Verkar som nästan alla slänger upp en butik för att prova sin lycka där numera.
Drar mig till minnes att runt 1997-98 något sådant gick vi igång med en enklare form av e-handel för vår antikvariatsdel som vi hade i butiken i Vollsjö.
Och det arbetet var tidskrävande.

På den tiden fick jag koda i alla boktitlar för hand i anteckningar och sedan lägga upp dem på något gratis webbhotell i stil med Tripod. Numera finns att antal olika ställen att lägga upp en gratis hemsida på som dessutom är enklare att hantera.

Skulle man då lägga in en bok som såg ut så här Östen Österlund – Öster om den nordöstra ön fick man koda in följande -  - Östen Österlund – Öster om den nordöstra ön  – för att sedan ladda upp hela filen till webbhotellet.
Eftersom vi hade en stor tonvikt på svenska böcker och författare och runt 10.000 böcker blev det rätt så omfattande att lägga upp dem.

Det här med att folk skulle hitta till webbplatsen var inga större problem, på den tiden var konkurrens mycket måttlig så alla titlar som lades upp hittades om någon sökte på dem. Kunde ta lite tid dock att ladda upp det, då telefonmodem var det enda som fanns att tillgå för koppling ut mot Internet.
Men de problemen var lätta att lösa, de som kom senare var lite värre.

Varje bok vi sålde på nätet fanns också till försäljning i butiken som då var öppen hela veckor. Det innebar att vi fick bocka av de böckerna som såldes i butiken varje dag och ta bort dem från nätet. Kändes då lite surt när böcker med å-ä-ö i författarnamn eller titel såldes. De tog ju längre tid att skriva i anteckningar än de andra.
Samma elände var det när de beställdes från nätet.
De skulle då också plockas bort. Dessutom skulle de ju skickas ut till kunderna.
Hade alla kunder nöjt sig med att köpa böcker i samma mängd och storlek skulle vår hantering av utskicken vara enkel. Men de gjorde de jäklarna inte.
De köpte böcker i olika storlekar och dessutom olika många vilket gjorde hanteringen än knöligare.
Men vi höll ut i några år, i takt med att konkurrensen ökade så sjönk lyckligtvis sidan så den blev svårare att hitta för folk. Tyvärr gick inloggningskoderna till hemsidan ut i cyberrymden så eländet ligger kvar därute.
Senast förra året ringde en person och ville beställa en bok som fanns där.

Nu har jag funderingar på att ge mig in i e-handel igen. Funderar bara på vad. Barnkläder skulle fungera ett tag, min mamma har tydligen sparat del kläder och annat från min allra tidigaste barndom. Vintagekläder så att säga. Men de räcker inte så länge, ingen bra idé med andra ord. Underkläder, begagnade skulle kanske fungera men känns lite så där att syssla med.

Det mest perfekta känns som vykort. Helt enkelt att sälja vykort på nätet. Inget emballage, enhetsfrakt för allt, skriver man sedan ut dem på skrivaren varefter beställningarna trillar in så behövs ingen lagerhållning heller.
Det enda som återstår att lösa är motiven men det lär vara en bagatell.

Kläder och hur man skall gå klädd förändrar sig verkligen över tid kom jag på när jag startade min lilla inläggsserie om säljarminnen. Men även när jag tänker på ett möte vi skall ha några medlemmar på SEO-forum på tisdag. Klädseln vid ett sådant möte saknar egentligen betydelse förstås.
Nu gäller vi det förvisso vid de fåtaliga kundmöten jag har också. Att gå till ett kundmöte i jeans och T-shirt känns inte speciellt märkvärdigt. Kunderna kan i många fall vara klädda på samma sätt. Sedan kanske man med det här yrket svarar upp mot förväntningarna hur man skall se ut.

När jag började i försäljningsbranschen för dryga 30 år sedan vara det helt annorlunda.
Då gällde; kostym gärna med väst och naturligtvis slips, något annat vara inte att tänka på.
Förebilden var nog till stor del säljarna från Big Blue. De utmärkte sig i sin klädstil på samma sätt som Jehovas vittnen gjorde.

Välrakad var också den stilen man skulle ha. Mustasch kunde gå men när jag skaffade helskägg dessutom blev det en hel del mutter hos mina chefer. Motiveringen till att man inte skulle ha helskägg var att det kunde finnas någon blivande kund som stördes av det.
Tvångsrakning vidtogs dock inte så jag kunde fortsätta med det.

Nu finns de konventionerna kvar i en hel del branscher fortfarande men en viss uppluckring har skett över tid märker jag.
Däremot något som det blivit mycket hårdare på är rökningen. Förr i tiden rökte man precis överallt på ett företag. Nu inte alls.
Vilket fick mig att skriva en liten novell om det hela och då ur en askkopps synvinkel finns här på Från rökrummet.