Gester…med ord

På utställningen Kivik Art Centre finns ett berömt konstverk. Även om nu ordet konst diskuteras av en del, framför allt av Ulf Lundell. Han vill till varje pris ha bort tornet då man tydligen från dess högsta punkt kan se in i hans hus.

Nu är det så att fallosen på bilden nedan är 18 meter hög och till skam måste jag erkänna att jag bara gick upp till det första etaget där. Och det hade absolut inget att göra med:
Att jag var helt slut efter att ha avverkat konstrundan som gick uppför ett berg
Att jag lider av en viss höjdrädsla
Att konstruktionen inte verkade helt säker
Utan det berodde helt och hållet på att jag inte ville inkräkta på Ulf Lundells integritet genom att titta in i hans hus. Så finkänslig är jag.

Nu skall man veta att fallossymbolen ligger i slutet av utställningen. Finns någon träkonstruktion efter men den kan man hoppa över.
Med andra ord här är det lämpligt att vända om och gå tillbaka, visserligen blir de lite längre än att gå hela rundan. Men det är nedförsbacke den vägen. Vilket det verkligen inte är om man fortsätter framåt.

Efter utflykten med mamma till Kivik art Centre var det dag 2 dags för något mindre ansträngande. Och efter vedermödan i Kivik passade det bra med något som inte var så stort och där man slapp gå så förbaskat mycket.
Vilket detta museum väl svarade upp mot.

Filmmuseet i Tomelilla dvs Hasse och Tage-museet. Enligt utsago världens minsta museum. 15 kvm stort i ett plan. Med andra ord inga backar att tampas med.
Museet i sig var en mycket intressant upplevelse. Jag hade aldrig trott att man kunde få in så mycket på en sådan liten yta.
Väl värt ett besök så det kan jag rekommendera.

Dagens utflykt med mamma gick till Kiviks art centre; en intressant konstinstallation.
Att det fanns ett visst avstånd mellan objekten var vi införstådda med. Dock inte att allt var beläget på ett berg, berg enligt skånska mått.
Men vi lyckades klara av rundan på 40 minuter blankt. Nästa gång fundera vi på att dra ned den tiden något genom att ägna mindre tid att konstverken och mer tid åt gåendet runt och uppför berget.
Dock ett verk ställde till med lite problem. Det saknas en beskrivande skylt vad det föreställde. Så vi svävar i okunnighet om det hela.

Jag återkommer med fler bilder och beskrivning om konstrundan senare.
Imorgon skall vi leta upp något som har med konst att göra som har en mycket liten yta och bara finns i ett enda plan utan nivåskillnad.
…
Läs även andra bloggares åsikter om kivik art centre, konst, kultur, Ulf Lundell

Det är förståligt att amerikanska musikartister agerar för stänga Guantanamobasen och vill veta vilka sånger som spelades där.
Det är nog det sista som är det starka skälet. Helt enkelt de vill veta om just deras musik spelas i syfte att tortera de misstänkta terroristerna.
Det kan ju ha avgörande betydelse för de artister som har tänkt åka på turné i arabländer.

Samma ämne men ur en annan synvinkel: Mårten och Lars som också får en hälsning här nedan.

SVD |