Till Forsbacka Äldreboende i Råneå – till Personalen på ”gamla” Musslan, till Sjuksköterska och Ledning och till Nattpersonal och Läkare.
Jag vill tacka Er alla för den kärleksfulla omvårdnad, som Ni har gett min stora, lilla Mamma Gunborg Bröms. Aldrig har jag behövt känna mig otrygg eller vara i ovisshet över hur min Mamma har mått. Ni har ringt till mig och berättat både positivt och negativt.
Inför mina hemresor, när jag har känt avskedets smärta så stor, har någon av Er alltid öppnat sin famn och tröstat mig.
– Efter att min Mamma somnat för sista gången berättade Gunhild, min barndomsvän, att Ni gjort Mamma så fin. Ni hade klätt Mamma i hennes röda blus och knutit en scarf om hennes hals. Hon såg ut som en vacker liten fjäril, sa´ Gunhild.-
Det sista avskedet var mycket smärtsamt. Jag trodde att jag var förberedd, men det var jag inte. Känslan av att allting var slut blev definitiv när jag tömde Mammas bostad. – Och Ni tröstade mig. Kom in och tog mig i famn och lät mig gråta ut mot Era axlar. – Änglar finns! Och det är Ni!
Mammas begravning blev vacker. Hon fick lyssna på sin älsklingsvisa ”Snurra min jord”, sjungen av Jan Malmsjö. Därefter följde Tove Janssons ”Höstvisa” och ”Vem kan segla förutan vind”. De två var Mammas och Pappa Herberts gemensamma favoriter och dom spelades även på Pappas begravning 1980.
Skrivet med kärlek från
Inga Lill
—
Andra bloggar om: Gunborg Bröms, Forsbacka, äldreboende, Råneå, snurra min jord, vem kan segla förutan vind, höstvisa,