Låter sympatiskt

Att kunna ta med sig hunden till arbetet låter som ett trevligt inslag på en arbetsplats.
Som tidigare hundägare har jag full förståelse för dem som vill ta med sig hunden till sitt arbete.
Jag provade en gång själv att ta med mig Emma då jag ibland satt på ett kontor. Men Emma var en rätt egensinnig hund så gillade hon verkligen inte att vara borta från hemmet så det vara bara att låta henne vara hemma hos Inga Lill istället.
Sedan hamnade all min verksamhet i bostaden så då var det problemet löst.

Nu höjs det naturligtvis en hel del mutter bland folk om att ha hundar med sig på arbetet. Allergi och hundrädsla anförs som skäl mot det hela. Men i slutändan är det trots allt arbetsgivaren och de anställda på ett företag som får komma överens.
Och alla är inte allergiker eller hundrädda, även om de ibland precis som icke rökare får det att låta som att hela folket lider av samma problem.

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

11 svar på Låter sympatiskt

  1. Åsa skriver:

    Jag är pälsdjursallergiker och håller inte med dig alls.

    Vad skulle hända om jag sökte jobb på en arbetsplats där man tillåts ha hunden med? Skulle de kunna tacka nej till mig pga allergi trots att jag är den mest meriterade sökande till tjänsten? Blir jag av med A-kassa om jag tackar nej till ett jobb på en arbetsplats där man tillåter hundar? Och vad händer med kunder, föreläsare, personer som sköter kaffeapparater/växter/postleverans osv? Som pälsdjursallergiker vill man inte utsätta sig för risken att bli dålig, även om man kanske klarar av fem minuter med en hund.

    Och hur går det om städpersonalen är allergisk?

    Nej, hundar får allt stanna hemma!

  2. PaljettenQ skriver:

    Jag har med mig vår hund till jobbet varje dag. Mina kollegor har till och med erbjudit mig det enda rummet med dörr för att jag ska kunna stänga in honom om vi har kundbesök. Jag vet andra arbetsplatser som har avdelningar där de får ha hund med sig. Tex kontor där de på övervåningen får ha hund och de som anställs får frågan om de vill ha kontoret uppe eller nere. Det tycker jag är trevligt 🙂

  3. urban skriver:

    @Åsa. Det är som sagt en fråga som löses mellan företaget och dess personal. Om de i samråd vill ha hundar på en arbetsplats så är de regler som gäller. Och som du ser på PaljettenQs svar så finns det olika lösningar på det.
    Om man söker ett arbete får man väl acceptera de villkor som gäller för arbetet.

  4. Åsa skriver:

    ”Om man söker ett arbete får man väl acceptera de villkor som gäller för arbetet”. ja, sjävklart, men inom rimliga gränser. Dit hör inte pälsdjur, anser jag. Människor går alltid före djur.

  5. urban skriver:

    Om en arbetsplats redan tillåter och det finns hundar där så är det till trivsel för personalen. Personal som uppskattar det hela och har arbetsglädje av att ha djur på arbetet. En del kanske t.o.m. har valt att arbeta där just för att de kan få ha med sig sin hund.
    Att då låta en arbetssökande diktera villkoren för den befintliga personalen är helt orimligt.

  6. OntiArmen skriver:

    …”då låta en arbetssökande diktera villkoren för den befintliga personalen är helt orimligt”.

    – Helt klart! Det fanns en tid jag hade firman hemma. Två anställda jobbade där också! Vad tycker Åsa jag skall göra i ett sådant läge?

    (firman flyttade så småningom till ett riktigt kontor…men det gjorde även jycken)

  7. Lotta skriver:

    Det finns faktiskt ett fall i Gtb (tror jag) där en hårfrisörska med hund i salongen tvingades lämna hunden hemma. Detta då en ”kund” anmälde henne för att ”kunden” var allergisk. Frisörskan hade satt upp en skylt i fönstret där hon hälsade – att hundrädda eller allergiker kanske kunde välja annan salong. Så fick man tydligen inte göra … !!!

  8. urban skriver:

    @Lotta. Hm har ett minne av det. Nåja då skall den personen inte besöka en färgaffär i Sjöbo heller. Fast det förstås i den här kommunen är vi lite ovanliga http://www.sydsvenskan.se/sverige/article58096/Negerboll-ar-krankande-men-skanskt-konditori-slipper-skadestand.html

  9. PaljettenQ skriver:

    På min arbetsplats (vi är fem egenföretagare som delar lokal) gör vi årligen utvärderingar om hur pass tillgänglig lokalen är för olika funktionshinder, där ingår äver allergier. Men eftersom arbetsplatsen i sig har andra allergener så finns det bara en ruta att kryssa i och det är att lokalen inte är lämplig för allergiker.
    Lokalen är heller inte anpassad för synskadade eller hörselskadade, vi har ingen hörslinga… men det kan ju ordnas om det krävs.

    Om en av mina kollegor skulle få nog av min hund, då får jag söka en annan arbetsplats. Men det är ju något som jag som hundägare har tagit ställning till redan innan jag skaffade hund. Jag får helt enkelt anpassa mig efter den lägsta tröskeln. Jag har ingen rätt att kräva att de andra ska tåla/ stå ut med min hund.
    Och om det nu skulle bli så att någon får allergi så får jag stå för en sanering, för det är inte meningen att man inte ska kunna ta/stanna på en arbetsplats på grund av ett så enkelt problem.
    Men man behöver ju inte skapa ett förbud om det inte är väldigt nödigt. Med lite kommunikation går allt att lösa.

  10. Pingback: Han är snäll, världsapromis. « PaljettenQ

  11. urban skriver:

    @PaljettenQ. Tror nog inte det här med hund på arbetsplatsen är ett stort problem någonstans som inte går att lösa.
    Det är lite som med mig som är rökare. Förr gick det utmärkt att röka på arbetsplatsen och på de otaliga kundbesök jag gjorde. Men tiderna förändras så det vara bara att anpassa sig till det.

    Får i bland intrycket att en del människor vill förstora upp alla problem inom det här området och bara se svårigheter i allt.
    För att vara elak misstänker jag att de är de som sätter upp lappar i tvättstugan och skriver insändare som undertecknas med ”Vän av ordning”

Kommentarer inaktiverade.