Att ha, som jag, vissa hypokondriska anlag ställer till en del problem. Speciellt om det anlaget är förenat med en viss motvilja att besöka läkare eller sjukhus.
För om jag nu går till en undersökning så kan det innebära att jag får en bekräftelse att jag verkligen är allvarligt sjuk eller lider av en åtkomma som kan utvecklas till något riktigt farligt. Alltså är det bättre att undvika de miljöerna som kan bekräfta att det man fruktar är sant.
Man får så att säga lida i tysthet. Även om nu Inga Lill kanske inte håller med om just ordet tysthet.
Saken blir inte bättre av att det faktiskt finns en del som behöver regelbunden tillsyn hos mig. Mina ögon har ett förhöjt tryck som gör att jag då och då blir kallad synundersökning hos Ystad lasarett.
Den kallelsen ställer till en del mentala problem för mig.
Inga Lill tycker att det är alldeles utmärkt att sjukvården har kontroll på mig och kallar in mig då och då för kontroll.
Men så ser inte jag det.
Jag ser det snarare som att det jag inte uppfattar som ett stort problem verkligen håller på att utvecklas till det och att det är därför sjukvården måste kalla in mig. Detta då de misstänker att det kommer bli något allvarligt med tanke på vad de tidigare undersökningarna visar.
Och då helt plötsligt blir det jag inte ser som ett stort problem lite större. Speciellt när man börjar Googla lite på vad det kan tänkas innebära.
Så det här ordspråket att kunskap ger makt ger jag inte mycket för. Skulle snarare vilja säga att kunskap ger vanmakt.
Nåja en gång i framtiden kommer jag få rätt.
—
Läs även andra bloggares åsikter om hypokondri, hypokondriker, sjukhus, synundersökning,
Ja, inte är det lätt att vara hypokondrisk inte!