Kalaspuffar eller på spaning efter den tid som flytt

Kalaspuffar, en produkt vars sockerinnehåll överstiger 49% var en populär och uppskattad produkt när jag var liten. För inte allt för länge sedan råkade jag av en tillfällighet få syn på ett paket i butiken där vi handlade. Fick ett infall, trots min frus försäkringar om att det inte var en bra ide köpte jag ett paket. Jag tänkte det som jag gillade så mycket för en så där 20 nåja 30 eller om det nu var 40 år sedan, måste ju vara en upplevelse nu också.

Mina smaklökar torde knappast ha förändrats så mycket genom åren inbillade jag mig. Den pölsa som kom in i mitt liv via skolmaten tycker jag fortfarande illa om, för att inte tala om en av de mest vedervärdiga maträtter som finns; romstanning även den serverad i skolmatsalen.

Romstanning påminner vagt om äggstanning fast huvudingrediensen är torskrom. På den tiden i skolan så gick det inte att kasta mat man inte tyckte om utan personal stod och kontrollerade att allt var uppätet, om inte skickades man tillbaka till sin plats för att äta upp.

Tänkte för ett tag när jag hällde upp mina kalaspuffar i en tallrik med mjölk att det skulle kanske bli samma upplevelse för mig som den Marcel Proust beskriver när ha tar en bit av sin madeleinekaka.

En upplevelse blev första tuggan, men kanske inte precis den mest angenäma och definitivt inget som återuppväckte barndomens minnen. Det var som att äta rent socker, vilket kanske kan vara trevligt ibland men det var inte förväntningen nu.

Fast troligtvis är innehållet förändrat över tid, för förpackningen ser inte likadan ut nu som då, dessutom borde det nog ha varit lindblomste istället för mjölk till.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , Intressant?

2 comments

  1. oj, det här påminde mig om två saker. dels att kalaspuffarna är slut så att jag måste köpa nya, och att ”på spaning efter den tid som flytt” legat oläst i snart ett år nu och borde läsas snart.

Comments are closed.