En hunds påskdröm

utgör en njutning även för oss människor. Vår älskade lilla gamling, Jack Russel-tiken Emma, 15 år i maj, blir alldeles till sig i trasorna när hon känner doften.

Lång tid tar det, tycker hon, innan påskmaten blir klar. Bort med nätet från köttet. Pula in färska örter och vitlök. Klappa in salt. Binda ihop köttet med hushållssnören. In med termometern. Ugnen på 135° C. Herre Gud, gnyr Emma, det kommer att ta tid – men gott och saftigt blir det, och rosa. –

Så sätter sig Enma framför ugnsluckan, viftar på svansen och tittar genom glaset på kvällens lammsteks-TV. Och bevakar tillblivandet av sin påskmåltid.

Inga Lill

Andra bloggar om: , , , , ,

Allmänt. Bokmärk permalänken.

2 svar på En hunds påskdröm

  1. Max Hobstig skriver:

    Må Gud skydde den lilla krabaten Emma.
    Ta vara på varje dag ni får ha henne kvar. Lev med Emma som om varje dag vore den sista.
    mvh Max Hobstig

  2. gester skriver:

    Jo det gör vi.
    Hon är fortfarande aktiv 15 år och 7 månader gammal men inte så många timmar varje dag som förr. Och visst märks det att hon är gammal. Förr hoppade hon upp direkt till första avsatsen på yttertrappan när vi skulle gå in efter en promenad. Nu använder hon trappstegen istället. Men så länge hon inte ser ut att ha ont och äter med frisk aptit är det bara att var glad för varje stund.

Kommentarer är stängda.