Arkiv för september, 2011

IVAN RIHL, Degeberga 1929 – 12/9 2011

söndag, september 25th, 2011
Att ta farväl är smärtsamt. I synnerhet från en gammal vän. Vi tog farväl av Ivan den 23:e september i Degeberga kyrka.

Ivan var en speciell person. Han var varm och omtänksam. En stor konstnär med smittande humor. Och han älskade sin hustru Ulla. Ivan var en ämabel person, som hade plats för både människor och djur.

Nyfödd hittades Ivan av nunnor utanför ett kloster på gränsen mellan Albanien och Jugoslavien.

Där låg ett litet nyfött barn utan namn, utan bakgrund, utan identitet. Nunnorna döpte honom till Ivan Rihl. Han fick ett namn men var statslös och visste inget om sitt ursprung.

Andra världskriget bröt ut. Då spärrades Ivan in i ett arbetsläger i Jugoslavien. Förhållandena var vidriga. I samband med en olycka tvingades Ivan att amputera sin högra arm.Efter kriget kastades Ivan ut från Jugoslavien eftersom han saknade medborgarskap. Efter en lång fotvandring i snö och kyla klamrade han sig fast med sin enda arm under järnvägsvagnar för att så småningom hamna i Spanien.

Ivan hade hört talas om Sverige. 1961 påbörjade han sin sista strapatsrika resa för att nå sitt mål. Hängande under ett tåg kom han till Hamburg. Från Hamburg startade den sista etappen. Ivan hade planerat att åka till Stockholm. Men efter 18 timmar hängande under järnvägsvagnen föll han medvetslös ner i Södertälje. En prestation i uthållighet och vilja att klara en så mödosam resa med bara en arm.

Ivans livsöde väckte intresse i pressen. Han mottogs med välvilja, fick sjukhusvård och kände sig välkommen i Sverige. Hans blivande hustru Ulla blev nyfiken på den märklige och omskrivne mannen. Sökte helt sonika upp honom och det blev kärlek.

Efter återhämtning arbetade Ivan bland annat som svetsare och truckförare. Trots sitt handikapp klarade Ivan av det mesta. Exempelvis byggde han och Ulla ett hus tillsammans. Ivan var en konstnär. Av tändstickor skapade han kyrkobyggnader, som finns utställda i de kyrkor han använde som förlaga. Och han vävde underbara konstverk med sin enda arm och den stump, som fanns kvar av höger arm.

Under många år har Ivan plågats av sjukdom och haft svåra smärtor. Ofta har hans stora musikintresse hjälpt honom att stå ut med det onda. Han har lagt sig på sin säng och låtit musiken lyfta bort smärtan från den sargade kroppen.

I en gammal tidningsartikel säger Ivan att det var hans lyckligaste stund när han mötte sin Ulla. – Ivan och Ulla skulle ha firat sin femtionde bröllopsdag i februari nästa år. –

Inga Lill och Urban

Flott värre

söndag, september 25th, 2011

Häktet i Helsingborg är tydligen en riktigt modern anläggning. Enkelrum med toalett, platt-TV med sex kanaler att välja på. Idrottshall, med möjligheter till innebandy, fotboll och som det verkar bli snart även ett pingisbord. Ett antal besöksrum och lite annat smått och gott.
Kanske inte alltför mycket att säga om det eftersom de som skall bo där trots allt inte är dömda än.

Påminner när jag var med och tittade på ritningar till häktet i Malmö, närmare bestämt det som gällde elen. Arbetade då som freelance-säljare av portabla jordfelsbrytare mot elinstallationsföretag. Och eftersom jag som säljare alltid lagt med vinn om att kunna det jag säljer bra så var det inga problem att diskutera el och elsäkerhet med elektriker.
Så där hamnade jag till slut hos företaget som skulle stå för elinstallationerna på häktet. Inte för att titta på ritningar utan det var mer att han som ansvarig ville att jag skulle titta på dem när jag ändå var där.

Ritningar är inte min starka sida måste jag erkänna men lyckades hålla masken och kom med en del förslag på omdragningar av elen som verkade sakkunniga.
Ett elsäkerhetsproblem var att de intagna kunde få för sig att kortsluta elen genom att stoppa in metallföremål i kontakten. Behövdes då system som snabbt bröt strömmen utan att andra celler drabbades. Ett av de inte fullt så seriösa förslagen från min sida vara att dra in 380V i kontakterna för att stävja det hela. Av någon egendomlig anledning så utfördes inte installationerna på det sättet.
Nåväl en liten utvikning från ämnet om häktet i Helsingborg. Med tanke på att det finns en hel del säkerhet får man hoppas att det inte är insatta svängdörrar i cellerna utan någon form av säkerhetsdörrar och att man tänkt på att de skall låsas och låsas upp enbart utifrån och inte från insidan.

Diskriminerande godis

söndag, september 25th, 2011

Eller diskrimineringsgodis kan man också kalla det för. Var för några dagar sedan en diskussion om Kinapuffar eller Kinasnacks som det numera heter.
Där nu Fazer har bestämt sig att ta bort bilden av den glade kinesen.
Kanske inte så mycket att säga om det. Däremot borde fler ta en titt på vilka budskap som tillverkarna sprider ut till våra barn på godishyllorna i landets alla butiker.

När jag inverterade godishyllan i vår butik hemmavid hittade jag ett antal exempel på godis som predikar ett diskriminerande budskap.

Vi tar ett exempel, av många, förpackningen ovan är nog känd av de flesta.
Dr Dryels som gör gott och smaker gott.
Och vad ser vi där?
Jo en läkare kan man förmoda med tanke på namnet på förpackningen samt bilden av honom.
Honom, med andra ord en manlig läkare. Precis som det inte skulle finnas kvinnliga läkare.
Det i allra högsta grad är en form av könsdiskriminering.
En lämplig kompromiss borde vara att tillverkaren även sätter dit Fru Dryel på bilden också. Även hon naturligtvis en läkare.

Finns ett fel

torsdag, september 22nd, 2011

I artikeln om 41-åringen som misstänkts ha våldtagit en 12-årig flicka finns ett fel.
Felet är så uppenbart att vi inte reagerar på det för det tillhör ett fel som vi är så vana vid och tyvärr har lärt oss att acceptera.

För de som inte hittat felet så finns det i första meningen.
Där står:
Han dömdes till livstid efter att ha knivmördat sin flickvän.

Felet förtydligas längre ned med texten.
1993 knivmördade han sin flickvän brutalt, och dömdes till livstids fängselse (sic!). Han släpptes fri efter att ha avtjänat två tredjedelar av det tidsbestämda straffet.

Om vi räknar på vad 2/3 av livstid skulle vara om man räknar på en människas livslängd, 81 år i Sverige. Så är 2/3 53 år. Vilket innebär att om han dömdes 1993 skulle han i alla fall sitta till 2046.

Men så fungerar det inte i Sverige. Livstid är inte livstid även om straffet döms ut. Utan det är mer ett sätt att lura i medborgarna att rättsväsendet ser särskilt allvarligt på vissa brott. Vilket de i praktisk handling inte gör.

Dags att antingen avskaffa livstidsstraffet eftersom blödigheten är så pass stor att vissa i samhället inte kan med att låsa in folk på livstid. Eller så ser vi till att livstid verkligen är livstid.
Larvet som vi håller på med nu undergräver tilltron till rättsväsendet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Bad Behavior has blocked 821 access attempts in the last 7 days.