Gester…med ord

har alltid varit mitt trauma. Det började redan när jag var 14 år. Mamma och pappa skulle arbeta på annan ort under en termin.
Jag blev inte övergiven utan bekanta bodde i vår bostad för att se till mig. – Men jag var själv tvungen att städa mitt rum, som var belagt med ljusa linoleummattor. –

Snabbt erfor jag att det blir mörka märken om man går på ett vått golv. Jag tittade under bordsben och stolsben och där såg jag mörka ringar. Följden blev att varje vecka när jag skulle städa belamrade jag hallen med alla för mig flyttbara möbler och sa´ till mina tillfälliga vårdnadshavare att dom inte fick gå ut innan mitt golv torkat.

Inte blev mitt städningstrauma bättre när jag som vuxen blev mamma och hade ett mycket intressant arbete, som krävde helengagemang. Inget glassigt höglönejobb precis, men ett arbete som krävde sin kvinna.

När min tvååriga som kom tultande med en hand full av dammråttor och frågade;
mamma varför finns det alltid sån´a här under min säng, då kände jag mig som en dålig mor, som inte klarade av.

Städning och åter städning det blir aldrig klart. Jag har inte utrustats med begåvning att klara av det.

Inga Lill

Såg att fotbollspelaren Fredrik Ljungberg kommer tjäna runt en miljon kronor per vecka i sin nya klubb. Carl-Henrik Svanberg som är VD för Eriksson tjänar runt en halv miljon per vecka.
Fast det är klart Fredrik är nog bättre på att sparka på en boll än vad Carl-Henrik kan.

Hastighet kan behövas ibland och vara en nödvändighet för att komma ut ur lite besvärliga situationer. När man inleder och skall avsluta en dialog med getingar kan hastighet vara en fördel.
Snabbt vill många uppnå berömmelse. Om det är för någon prestation eller bara vara så där känd i största allmänhet verkar inte ha någon betydelse, bara det går fort.
Konceptet verkar konstigt nog ha framgång, berömmelse får folk tydligen bara för att de försöker bli berömda snabbt.
Pengar skall också gå snabbt. Nu har pengar den egenheten att de i många fall försvinner snabbt. Synkroniseringen mellan intäkter och utgifter är lite dålig.
Återstår då att låna pengar om de saknas. Förr i tiden, så där för riktigt länge sedan, tog det en hisklig tid att låna pengar. En bank hade erbjudande om att om man skall låna pengar fick man spara varje månad i åtta månader därefter fick man låna dubbla den summan man hade sparat.
Ett kanske inte alltför generöst erbjudande på lån om det var lite mer bråttom.
Numera går det att få ett lån över mobilen på 15 minuter, här finns en som erbjuder ett sådant smslån.

Med all denna hastighet till känns det skönt att se någon som inte tar sig någon brådska, överhuvudtaget.
Ehud Netzer letade efter föregångaren till Anders Borg*, Herodes i 35 år. Smaka på det 35 år för att hitta  något och få berömmelse. Det ni alla som vill uppnå det på någon vecka.
Den största delen av tiden, runt 34 år, letade han på fel ställe efter graven.
Spontant känns det lite improduktivt att leta på fel ställe så länge. Men berömmelse kommer han onekligen att få. Frågan är bara om hans eftermäle kommer bli att han hittade graven eller att han letade på fel ställe.

*Vad som gäller föregångare till Anders Borg tänkte jag enbart på delen med skatter inte den där andra grejen.

I Råneå, en liten kustnära by i Norrbotten, tar man emot flyktingar trots sin litenhet som ort. Ekonomin i Luleå kommun, som Råneå tillhör, är väl inte den allra mest lysande. Men man bryr sig om varandra.

Det finns en organisation i Råneå, mest bestående av pensionärer, som ser till att dessa flyktingar assimileras i vårt svenska samhälle. De har startat en butik där råneåbor kan lämna in från sina vinds- och förrådsstädningar. Glas och porslin, möbler, bestick och mycket annat. Organisationen har inga vinstintressen.

Som flykting i Råneå blir man inte serverad på silverfat. Man får helt sonika köpa de prylar man ser sig ha behov av. Naturligtvis till en billig penning. – Men det är inte gratis! –

I Råneå får flyktingar lära sig att hela existensen består av ett givande och tagande. Man känner sig som en del av samhället när man samtidigt får god kontakt med de medmänniskor, som ger service i butiken. – Och många börjar umgås med varandra. Utbyta sina respektive hemländers matrecept. Och hälsar på varandra på gatan. –

Lagom är bäst.

Inga Lill

—

| SVD |

—

Andra bloggar om: flyktingar, flyktingpolitik,